Ett par bildminnen från den gångna vintern
Visst var den gångna vintern hääääääärlig ;)
En mycket blek vintersol bakom krikonträdet
Hoppas man lär så länge man lever - men avstår gärna fler läxor
Funderar förstås, och har funderat mycket, över livets ibland mycket hårda skola. Och hur jag, som åtminstone en gång tiden ansågs normalbegåvad, eller kanske mer därtill, kan gå på samma fruktansvärda nitar gång på gång. Dessa nitar har på många sätt varit förödande för min hälsa, och har tydligen inte lärt mig något - fram tills nu! (hoppas jag..). Jag kommer hädanefter idogt försöka träna mig i "vinna eller försvinna-mentaliteten". Det låter kanske inte så trevligt, men jag har provat snällare varianter - snälla mot andra men inte mot mig själv. En naturlig drift att vara snäll och generös går uppenbarligen inte hem i dagens samhälle (och har kanske aldrig gjort). "Dumsnäll" är ett epitet som andra, och nu jag själv, givit mig.
Jag lär nog återkomma i ämnet. Närmast, efter påskhelgen, har jag flera viktiga beslut att fatta - så då får jag träna på det också. Som tur har jag flera personer, både professionella och andra, att diskutera med och att rådfråga. Jag hoppas besluten kommer att bli de rätta, och att jag sen kommer att kunna se fram emot våren och sommaren här på min lilla gård, som faktiskt är MITT PARADIS ! Jag blev "bestulen" på förra årets vår-sommar-säsong, och det får bara inte hända igen!
Närmast idag står kontakt med bonden för att bestämma när och var han ska leverera en bal hösilage. Jodå, jag vet att den bör konsumeras på några dagar, hur många skall jag fråga honom. Eftersom mina hästar nu är insatta helt på hö kommer jag att se till att de får begränsad tillgång. Har sett ut en bra plats där balen kan stå och som går att stänga ut hästarna från på ett enkelt sätt. Dessutom har jag tidigare köpt en "formsydd" presenning som jag tror kommer att bli bra till att skydda den öppnade balen mot regn med.
Det var en härlig solig vårmorgon att gå ut och fodra hästarna och katterna i. För första gången gick det nästan att gå runt hagen utan att pulsa i snö, och vår provisoriska lagning av stängslet verkar hålla. Blir dock ledsen när jag inspekterar det inte helt färdiga, och till en del trasiga vindskyddet. . En ansenlig summa pengar har lagts på material och uppförande av skydd i båda hagarna, och ytterligare en del krävs för att få dem helt fungerande. Kanske varit billigare att köpa färdiga moduler... Men, men, det lär jag knappast få veta nu.
GLAD PÅSK
önskar jag alla mina vänner!
Vinna eller försvinna?
Exakt vad jag menar med denna rubrik vet jag inte riktigt själv, men jag tror den betyder att jag nu MÅSTE lära mig stå upp för mig själv, och inte IGEN låta mig drivas ner på gränsen till den eviga avgrunden. Måste intala mig att jag HAR ett värde och att jag har mycket ogjort i detta livet!
Det har ju, som bekant ;) varit den värsta vintern på "evigheter", och det har varit en prövning att säkerställa att hästarna haft det bra. Mina har för det mesta gått på lösdrift, men har fått stå inne på nätterna ibland när förhållandena, enligt deras hönsmamma, varit alltför svåra utomhus. Mina två "inhysingshästar" har dock stått inne på nätterna med allt vad det innebär av in- och utsläpp och täckesbyten. De har dock flyttat lagom till den lite enklare sommarsäsongen, orsakerna till flytten tänker jag inte gå in på, inte nu i alla fall. Ett jobbigt "uppbrott" blev det, så mycket kan jag säga...
Katterna är numera fullfjädrade stallkatter. Pyttan löper just nu och är på rymmen. Det blir kastrering av båda efter påskhelgen. De är fortfarande de älskligaste av varelser, och varje morgon kommer Nisse springandes emot mig och klättrar upp i min famn. Är jag morgontrött och grinig, går det genast över. Man kan inte annat än bli alldeles varm inombords av så mycket kärlek <3 !
Hundarna mår bra, men det märks allt tydligare att Janne börjar bli gammal, han fyller 11 år om drygt två veckor. Henna är däremot evigt ung trots sina snart 10 år. Så är tydligen dobermanns. Träningen med Leroy och Lennon har legat nere över vintern, delvis pga att jag opererat foten, men också pga vädret. Helt klart är att jag just nu fokuserar mer på Leroy och hans träning, han är så otroligt arbetsvillig och glad att det vore synd att inte ta vara på detta. Vi går nu på en mycket trevlig och kul "klick och trick"-kurs här på klubben och han lär sig snabbt nya saker. Ännu snabbare skulle han lära sig om det inte blev så stökigt med de andra hundarna ibland, vi sitter nämligen inne i ett stort rum med alla hundarna.
Lennon är nog den av de båda som har störst kapacitet, men som också är jobbigast att träna med, ffa pga hans mycket dåliga relationer till andra hundar (inlindat och snällt sagt). Vi får se hur det blir med träningen nu i vår, båda får följa med men troligen blir det Leroy som blir prio nr 1. Planera kan man ju alltid, även om ödet kanske vill annat, det brukar det ju vilja med mig!
