Khcollies

Visst var den gångna vintern hääääääärlig ;)

En mycket blek vintersol bakom krikonträdet

Jag lär nog återkomma i ämnet. Närmast, efter påskhelgen, har jag flera viktiga beslut att fatta - så då får jag träna på det också. Som tur har jag flera personer, både professionella och andra, att diskutera med och att rådfråga. Jag hoppas besluten kommer att bli de rätta, och att jag sen kommer att kunna se fram emot våren och sommaren här på min lilla gård, som faktiskt är MITT PARADIS ! Jag blev "bestulen" på förra årets vår-sommar-säsong, och det får bara inte hända igen!

Närmast idag står kontakt med bonden för att bestämma när och var han ska leverera en bal hösilage. Jodå, jag vet att den bör konsumeras på några dagar, hur många skall jag fråga honom. Eftersom mina hästar nu är insatta helt på hö kommer jag att se till att de får begränsad tillgång. Har sett ut en bra plats där balen kan stå och som går att stänga ut hästarna från på ett enkelt sätt. Dessutom har jag tidigare köpt en "formsydd" presenning som jag tror kommer att bli bra till att skydda den öppnade balen mot regn med.

Det var en härlig solig vårmorgon att gå ut och fodra hästarna och katterna i. För första gången gick det nästan att gå runt hagen utan att pulsa i snö, och vår provisoriska lagning av stängslet verkar hålla. Blir dock ledsen när jag inspekterar det inte helt färdiga, och till en del trasiga vindskyddet. . En ansenlig summa pengar har lagts på material och uppförande av skydd i båda hagarna, och ytterligare en del krävs för att få dem helt fungerande. Kanske varit billigare att köpa färdiga moduler... Men, men, det lär jag knappast få veta nu.

GLAD PÅSK

önskar jag alla mina vänner!

Det har ju, som bekant ;) varit den värsta vintern på "evigheter", och det har varit en prövning att säkerställa att hästarna haft det bra. Mina har för det mesta gått på lösdrift, men har fått stå inne på nätterna ibland när förhållandena, enligt deras hönsmamma, varit alltför svåra utomhus. Mina två "inhysingshästar" har dock stått inne på nätterna med allt vad det innebär av in- och utsläpp och täckesbyten. De har dock flyttat lagom till den lite enklare sommarsäsongen, orsakerna till flytten tänker jag inte gå in på, inte nu i alla fall. Ett jobbigt "uppbrott" blev det, så mycket kan jag säga...

Katterna är numera fullfjädrade stallkatter. Pyttan löper just nu och är på rymmen. Det blir kastrering av båda efter påskhelgen. De är fortfarande de älskligaste av varelser, och varje morgon kommer Nisse springandes emot mig och klättrar upp i min famn. Är jag morgontrött och grinig, går det genast över. Man kan inte annat än bli alldeles varm inombords av så mycket kärlek <3 !

Hundarna mår bra, men det märks allt tydligare att Janne börjar bli gammal, han fyller 11 år om drygt två veckor. Henna är däremot evigt ung trots sina snart 10 år. Så är tydligen dobermanns. Träningen med Leroy och Lennon har legat nere över vintern, delvis pga att jag opererat foten, men också pga vädret. Helt klart är att jag just nu fokuserar mer på Leroy och hans träning, han är så otroligt arbetsvillig och glad att det vore synd att inte ta vara på detta. Vi går nu på en mycket trevlig och kul "klick och trick"-kurs här på klubben och han lär sig snabbt nya saker. Ännu snabbare skulle han lära sig om det inte blev så stökigt med de andra hundarna ibland, vi sitter nämligen inne i ett stort rum med alla hundarna.

Lennon är nog den av de båda som har störst kapacitet, men som också är jobbigast att träna med, ffa pga hans mycket dåliga relationer till andra hundar (inlindat och snällt sagt). Vi får se hur det blir med träningen nu i vår, båda får följa med men troligen blir det Leroy som blir prio nr 1. Planera kan man ju alltid, även om ödet kanske vill annat, det brukar det ju vilja med mig!

Det råder minst sagt olika meningar om vad man "får" göra med en islänning, särskilt en ung sådan. Sólis är inkörd hos sina uppfödare, och därför mycket hanterad. Med "inkörd" menas att han är selad och förspänd, och har fått lära sig lite om tömmarnas inverkan. Detta gör att han är otroligt lätt att ha att göra med, och sååå cool! Hos mig kommer han nu få "vila" i ett par år, men det betyder inte att han får vara helt "ifred". Det fungerar alldeles utmärkt att då och då ha med honom som handhäst när jag kör Idunn, han sköter sig i det närmaste prickfritt och har hittills inte skyggat för något. Lite tömkörning på nya ridbanan har det också blivit, och jag är imponerad över hur bra han hanterar bettet och i vilken fin form han går! Han har också faktiskt haft Idunns sadel på ryggen - inga som helst problem där heller!

Införskaffandet av Idunn och Sólfari är nog det bästa jag gjort! Islänningar är bara sååå härligt !

En bild inifrån det mysiga stallet: (där finns två, snart tre och sen eventuellt fem boxar)

Maarits hundar var jätteduktiga, och visade L och L hur det ska gå till! Våra hundar går nu bra ihop, inte ens värsta huliganen Lennon har något att invända mot att rastas tillsammans med sina träningskompisar.

Igår, söndag, så spände jag för henne i det vackra vädret, och begav mig på väg på "högerrundan" genom skogen och Karstorp. Idunn var kanonpigg och om hon hade fått bestämma så hade hon travat, och galopperat (!) hela vägen. Nu fick hon naturligtvis inte det, men när hon fick sträcka ut var vi båda fullständigt lyckliga :)! Solvalla nästa ;)!

Bilden är tagen med datorna webkamera.

Nisse sover gott!

Totalt avslappad Pytta :)

RIDBANAN är färdig och blev kanonbra! Anlagd (nästan) helt enligt alla konstens regler, ca 25 x 45 m. Ett staket står på önskelistan, och vem vet, kanske det blir belysning också! Har ridit Idunn där en del, och tömkört lille Sól. Härligt :)!

HUNDARNA mår bara bra alla fyra! Med Maarits påhejning och hjälp börjar det nu kännas möjligt med appellspårtävling för Lennon i vår (eller i sommar, eller...). Vissa moment är nu färdiga för "finslipning" och jag tror att vi varit och "nosat" på alla. Nytt sen några dagar är att vi hittat en leksak (kong i snöre) som Lennon verkligen äääälskar :)! Den fungerar faktiskt bättre än all godis i världen! YES!!!

Jag har också börjat "damma av" Leroy, som faktiskt till min egen förvåning kan en hel del av de moment som ingår i lydnadsettan. Han är sååå glad och arbetsvillig, och med honom blir det i stort sett bara ren klickerträning. Vi får se hur långt det räcker, kul har vi i alla fall!

Lika bra att jag publicerar detta nu, och fortsätter skriva senare.

Kattlåda, kattsand och kattmat inhandlades genast, försäkring fixades på Agria (med en massa rabatter hit och dit) och en stooor hundbur inreddes som fristad. Dagen efter det blev bestämt kom uppfödaren hit med katterna, ja hon insisterade på att komma hit med dem själv, vilket innebar flera timmars bilresa :S. När de kom fick hundarna vara ute, och Pyttan och Nisse (som jag bestämt att de ska heta) släpptes lösa i huset. De fanns sig genast mycket väl tillrätta, Nisse åt lite och somnade sen i kattbädden medan Pyttan såg sig om i heeeela huset! Inte tillstymmelse till rädsla eller skygghet hos någon, jag blev helt förundrad och helt kääääääär :)!  Uppfödaren och hennes väninna är helt underbara människor och vi blev genast mycket goda vänner.

På kvällen när jag satt här vid datorn kom först Nisse och la sig och spann i min halsgrop, strax gjorde Pyttan likadant. De pussades och bufflade på mig, och jag blev alldeles varm inombords. Vilken lycka!

Jag tog sen in Henna och satte henne i en bur. Pyttan gick fram emot henne med ragg och krökt rygg, men Henna sa ingenting. Sen nosade de på varandra genom gallret. Jag visste väl att det skulle gå bra med Hennagumman, så mild och snäll som hon är.

Katterna fick sen vara i sin bur när jag tog in de andra hundarna. Grinden mellan vardagsrummet och hallen, där kattburen står, fick vara stängd så att hundarna inte kom fram till buren. Men de vädrade kattlukt och såg en skymt av Pyttan och Nisse, och blev mycket exiterade, särskilt Lennon - förstås!! Alla katter och hundar somnade så smånigom, och på natten fick hundarna vara med mig i sovrummet.

I morse när jag gick upp låg katterna och sov :). Jag väckte dem med kamerablixten och de sträckte på sig så där härligt som bara katter kan! Hundarna fick gå ut och dörren till kattburen kunde öppnas. Efter en liten stund kom båda syskonen ut och gäspade, och var preciiis lika go'a som igår.

Här kommer en kavalkad av bilder tagna igår och idag. Nisse är den gula katten, och Pyttan naturligtvis den andra (tigrerad sköldpadd???).

Hur långt har vi då kommit?

Spår:

Skogsspår med en eller ett par mjuka vinklar brukar gå bra. Det händer att Lennon tillfälligt tappar spåret men han jobbar mycket duktigt hela tiden, och har hittills alltid kommit till slutet. Istället för apporter har jag ett par små burkar med godis i, en lägger jag på halva vägen, och den andra lite större burken lägger jag vid slutet. Han vet preciiis vad som väntas av honom när spårgrejerna kommer fram! Några gärdesspår har det också blivit, också dessa har han fixat bra :).

Budföring:

Han fattade direkt vad det gick ut på, och springer oftast i full fart. Sträckan är inte så lång ännu, men han springer glatt flera skick. Det händer att han tjuvstartar, något som jag inte tar så hårt ännu. Viktigast är att han springer glatt. Hittills har Maarit varit motförare, men jag TROR att det skulle fungera med någon annan också.

Lydnad:

Linförigheten går framåt med stormsteg. Lennon har helt klart inte mått dåligt av att ha fått vila på försommaren, han har verkligen mognat. Och vi samarbetar mycket bättre nu än tidigare, han kan hålla fokuseringen på mig allt längre och längre. Det betalar sig även i andra moment än linförighet.

Fortsättning följer... (skall även försöka fixa några bilder)

Hundarna har fått en större rastgård med tillgång till ett eget rum i fd guldsmedjan i stallbyggnaden. Genom en lucka i ett fönster kan de gå ut och in som de vill :). En ramp leder upp till luckan, och inne i rummet finns nu hundbäddar och vattenskål. Smedjan fungerar ypperligt som hundrum, svalt på sommaren och uppvärmt på vintern (välisolerat). En diskbänk med fungerande vattenkran finns också - jättebra att lätt kunna fylla på vattenskålen! Ett problem är dock att dobbisen Henna inte vill gå upp på rampen, och om jag lyckas locka in henne så vågar hon inte ta sig ut genom luckan... Får se om träningen ger utslag, men det ÄR lite knepigt "att lära gamla hundar sitta".

Stor sorg var det här för en dryg vecka sen. Jag var hundvakt åt Jannes mamma, och Lennons farmor, kortistiken Blå. Hon hade varit här i några veckor eftersom Svante och Eva varit i London för att fira 10årig bröllopsdag. Jag följde med Maarit och Chicki till Enköping där de tävlade apellklass spår. När jag sen kom hem var ALLA golv nersprutade av blodig diarré som kom från Blå :(. Dagen innan hade hon varit MYCKET pigg för sin 12 år och denna hastigt påkommande blodiga diarré kom som en fullständig chock! Trots att jag satte in behandling i form av dropp så försämrades hennes tillstånd, och jag fick på natten fatta det oerhört jobbiga beslutet att låta henne somna in :(. Det var det jobbigaste jag någonsin gjort, jag älskade verkligen henne trots att hon inte var min. Sov Gott högt älskade Blå (Korad SUCH OneWay's Simply the Best)!!! 10-årige sonen Janne är nu "gammelhund" här hemma.

Tack vare Maarits "påhejningar" är jag nu i full gång att träna Lennon igen. Mer om det under separat rubrik.

Här syns den utvidgade hundgården med rampen in i hundrummet. Lennon poserar stolt!

Ett avslappat gäng, glada åt sin fina rastgård!

För snart tre veckor sen var det invigning av nygamla hagen med det nybyggda vindskyddet. Hästarna togs hem, Sólfaris uppfödare var snälla och körde hit dem från Örebro. Idunn gick jag och hämtade och körde hem (så kom vinterrockarden hem också). "Solis" gjorde många krumbukter när han släpptes, medan Idunn tog det hela med ro =satte ner mulen och ååååt av det saftiga gräset :) (egentligen allför saftiga, men jag hade klippt det mesta av gräset i hagen med åkgräsklipparen).

Sen dess har  jag NJUTIT av att från fönstren och verandan se hästarna leka, vila och ffa äta i hagen! Efter några dagars acklimatisering och kort tillvänjning av boxarna har det bara varit att hämta in Idunn och sela eller sadla henne för en tur här HEMIFRÅN!!! När jag är ute med Idunn så får Solis stå inne och sysselsätta sig med lite hö. Jaaa, skullen är i det närmaste full av småbalar mycket fräscht hö.

Preojekt som är på gång: Gjutning av gödselplatta, och renovering och utökning av ridbanan. Målet är en fullstor väldränderad ridbana med lämpligt underlag. Dessutom skall ett nytt tak läggas på stallet och panel spikas upp och målas på den del som fortfarande är faluröd. Det hela finansieras genom ett förmånligt bankklån, vilket kan bli ännu förmånligare efter ny värdering när renoveringen är klar!

Idunn och Sólfari första dagen tillsammans och första dagen i hagen här hemma. Tagen med darriga händer och kraftig zoom, därför lite oskarp ;)

.

Foto: Emma Gladh

Sólfari blev så här sprallig när han för första gången släpptes i sin nya hemmahage!

Här har det hänt massor sen sist! För att göra en mycket lång historia kort så har jag tillbringat försommaren på Universitetssjukhuset Örebros psykavdelning. Där blev jag bl a avgiftad från mitt långvariga brukande av beroendeframkallande mediciner, fick en kompletterande diagnos och helt nya mediciner. Detta har givit mig livet tillbaka, eller snarare givit mig ett nytt liv som jag kanske aldrig någonsin haft. Jag ser saker och ting med helt andra ögon, både bildligt och bokstavligen. Jag stormtrivs här med mitt nya boende, både med gården, omgiviningen och samhällsservicen i Kumla och Örebro. Bättre kan det inte vara!

Kommer att berätta lite med konkret om vad som nu berikar, och kommer att berika mitt liv under separata rubriker!

Var och hälsade på mamma när jag ändå var i Västerås. Hon är trött och ledsen efter pappas bortgång och sin ständiga värk. Tror hon blev glad att jag kom och fikade i alla fall. Hon har mycket bra hjälp av hemtjänsten tre gånger om dagen, vilket känns skönt nu när jag flyttat 15 mil därifrån.

Henna har nu snart blivit 9 år och har bott 4 år hos mig. Hon är den go'aste och keligaste hund man kan tänka sig! Hon är den som med störst intensitet leker med ynglingen Lennon, och är som en valp i humör och rörelser. Hoppas på många fina år med henne framöver.

De vita stråna hon har i ansiktet är inte åldersbetingade utan rester av ärr hon fick när hon blev mobbad av sina korhåriga collie-"systrar" hos uppfödaren.