Long time no see
Nu äntligen är min dator frisk och jag kan börja bygga upp en ny hemsida med hjälp av nyinstallerade iWeb '09. När jag publicerar den så kommer den gamla att försvinna då den inte går att uppdatera efter kraschen. Så det blir till att klippa och klistra, och fräscha upp sidan lite allmänt.
Det som hänt sen sist på hundfronten är att jag kommit igång att träna Lennon lite mer systematiskt, och det går allt bättre. Målet nu är tävlingslydnadskurs i vår, och KANSKE tävlingsdebut i höst. Jag kommer att satsa på både bruks och lydnad, och har stora härliga egna gärden att träna apellspår på. Till vår hjälp har vi ovärdeliga Maarit som ställer upp och hjälper till - det är lyxigt med en egen "coach" :).
Lennon klarade också mentaltestet och blev därmed svensk utställningschampion:)! Titeln korad får han inte förrän efter exteriörbeskrivningen, när den nu blir...
Idunn fortsätter troget att dra sin matte, nu mest i skogen. Hon tar sig fram överallt min fantastiska lilla pärla. Bryr sig inte ett dugg om knak och brak från krossad is vi passerar. Allra bäst tycker hon om när hon får följa efter det andra ryttarna, hon njuter av att ha sällskap :)!
När det gäller de andra hundarna så mår de bara bra. Svårt att tänka sig att Janne blir 10 år i vår - vi har gått igenom mycket tillsammans och han är min "ögonsten". Leroy, min "solstråle" viftar ständigt på svansen och vill vara till lags. Snart 9åriga Henna är som en valp och den som allra intensivast leker med spoligen Lennon.
Jag har genomgått ytterligare en ögonoperation med laser och skall på treveckorskontroll på onsdag i Västerås. Är förberdd på att jag kommer att behöva glasögon framför datorn, men i övrigt ser jag bra.
Har sparat det tragiska till sist, min älskade pappa somnade in i november :(. Mamma bor nu ensam med katten Kirrre-Plutt, en fantastiskt kelen och vacker katt!
Mamma har god hjälp av hemtjänsten tre gånger dagligen, men det känns inte bra att ha flyttat så långt ifrån henne nu när hon verkligen behöver mitt och min brors stöd. Det har varit mycken tragik den senaste tiden, först lämnade vår moster oss, sen blev mammas hund Arthur så dålig att han fick somna in 12 år gammal - han var hennes allt och hon levde för honom sen pappa blev dement. Min faster somnade in i veckan, och hon var uppvuxen med pappa trots att hon var ingift faster, och kunde berätta mycket om deras barndom.
Man får ta vara på de goda dagarna och försöka stå ut när det känns som mörkast. Höll på att glömma att min tillvaro lystes upp genom ett veckolångt besök av Annis och hennes ljuvliga engelsk toy terrier-valp Hilda :)
Kommentarer
Trackback
