Khcollies

Kattlåda, kattsand och kattmat inhandlades genast, försäkring fixades på Agria (med en massa rabatter hit och dit) och en stooor hundbur inreddes som fristad. Dagen efter det blev bestämt kom uppfödaren hit med katterna, ja hon insisterade på att komma hit med dem själv, vilket innebar flera timmars bilresa :S. När de kom fick hundarna vara ute, och Pyttan och Nisse (som jag bestämt att de ska heta) släpptes lösa i huset. De fanns sig genast mycket väl tillrätta, Nisse åt lite och somnade sen i kattbädden medan Pyttan såg sig om i heeeela huset! Inte tillstymmelse till rädsla eller skygghet hos någon, jag blev helt förundrad och helt kääääääär :)!  Uppfödaren och hennes väninna är helt underbara människor och vi blev genast mycket goda vänner.

På kvällen när jag satt här vid datorn kom först Nisse och la sig och spann i min halsgrop, strax gjorde Pyttan likadant. De pussades och bufflade på mig, och jag blev alldeles varm inombords. Vilken lycka!

Jag tog sen in Henna och satte henne i en bur. Pyttan gick fram emot henne med ragg och krökt rygg, men Henna sa ingenting. Sen nosade de på varandra genom gallret. Jag visste väl att det skulle gå bra med Hennagumman, så mild och snäll som hon är.

Katterna fick sen vara i sin bur när jag tog in de andra hundarna. Grinden mellan vardagsrummet och hallen, där kattburen står, fick vara stängd så att hundarna inte kom fram till buren. Men de vädrade kattlukt och såg en skymt av Pyttan och Nisse, och blev mycket exiterade, särskilt Lennon - förstås!! Alla katter och hundar somnade så smånigom, och på natten fick hundarna vara med mig i sovrummet.

I morse när jag gick upp låg katterna och sov :). Jag väckte dem med kamerablixten och de sträckte på sig så där härligt som bara katter kan! Hundarna fick gå ut och dörren till kattburen kunde öppnas. Efter en liten stund kom båda syskonen ut och gäspade, och var preciiis lika go'a som igår.

Här kommer en kavalkad av bilder tagna igår och idag. Nisse är den gula katten, och Pyttan naturligtvis den andra (tigrerad sköldpadd???).

Hur långt har vi då kommit?

Spår:

Skogsspår med en eller ett par mjuka vinklar brukar gå bra. Det händer att Lennon tillfälligt tappar spåret men han jobbar mycket duktigt hela tiden, och har hittills alltid kommit till slutet. Istället för apporter har jag ett par små burkar med godis i, en lägger jag på halva vägen, och den andra lite större burken lägger jag vid slutet. Han vet preciiis vad som väntas av honom när spårgrejerna kommer fram! Några gärdesspår har det också blivit, också dessa har han fixat bra :).

Budföring:

Han fattade direkt vad det gick ut på, och springer oftast i full fart. Sträckan är inte så lång ännu, men han springer glatt flera skick. Det händer att han tjuvstartar, något som jag inte tar så hårt ännu. Viktigast är att han springer glatt. Hittills har Maarit varit motförare, men jag TROR att det skulle fungera med någon annan också.

Lydnad:

Linförigheten går framåt med stormsteg. Lennon har helt klart inte mått dåligt av att ha fått vila på försommaren, han har verkligen mognat. Och vi samarbetar mycket bättre nu än tidigare, han kan hålla fokuseringen på mig allt längre och längre. Det betalar sig även i andra moment än linförighet.

Fortsättning följer... (skall även försöka fixa några bilder)

Hundarna har fått en större rastgård med tillgång till ett eget rum i fd guldsmedjan i stallbyggnaden. Genom en lucka i ett fönster kan de gå ut och in som de vill :). En ramp leder upp till luckan, och inne i rummet finns nu hundbäddar och vattenskål. Smedjan fungerar ypperligt som hundrum, svalt på sommaren och uppvärmt på vintern (välisolerat). En diskbänk med fungerande vattenkran finns också - jättebra att lätt kunna fylla på vattenskålen! Ett problem är dock att dobbisen Henna inte vill gå upp på rampen, och om jag lyckas locka in henne så vågar hon inte ta sig ut genom luckan... Får se om träningen ger utslag, men det ÄR lite knepigt "att lära gamla hundar sitta".

Stor sorg var det här för en dryg vecka sen. Jag var hundvakt åt Jannes mamma, och Lennons farmor, kortistiken Blå. Hon hade varit här i några veckor eftersom Svante och Eva varit i London för att fira 10årig bröllopsdag. Jag följde med Maarit och Chicki till Enköping där de tävlade apellklass spår. När jag sen kom hem var ALLA golv nersprutade av blodig diarré som kom från Blå :(. Dagen innan hade hon varit MYCKET pigg för sin 12 år och denna hastigt påkommande blodiga diarré kom som en fullständig chock! Trots att jag satte in behandling i form av dropp så försämrades hennes tillstånd, och jag fick på natten fatta det oerhört jobbiga beslutet att låta henne somna in :(. Det var det jobbigaste jag någonsin gjort, jag älskade verkligen henne trots att hon inte var min. Sov Gott högt älskade Blå (Korad SUCH OneWay's Simply the Best)!!! 10-årige sonen Janne är nu "gammelhund" här hemma.

Tack vare Maarits "påhejningar" är jag nu i full gång att träna Lennon igen. Mer om det under separat rubrik.

Här syns den utvidgade hundgården med rampen in i hundrummet. Lennon poserar stolt!

Ett avslappat gäng, glada åt sin fina rastgård!

För snart tre veckor sen var det invigning av nygamla hagen med det nybyggda vindskyddet. Hästarna togs hem, Sólfaris uppfödare var snälla och körde hit dem från Örebro. Idunn gick jag och hämtade och körde hem (så kom vinterrockarden hem också). "Solis" gjorde många krumbukter när han släpptes, medan Idunn tog det hela med ro =satte ner mulen och ååååt av det saftiga gräset :) (egentligen allför saftiga, men jag hade klippt det mesta av gräset i hagen med åkgräsklipparen).

Sen dess har  jag NJUTIT av att från fönstren och verandan se hästarna leka, vila och ffa äta i hagen! Efter några dagars acklimatisering och kort tillvänjning av boxarna har det bara varit att hämta in Idunn och sela eller sadla henne för en tur här HEMIFRÅN!!! När jag är ute med Idunn så får Solis stå inne och sysselsätta sig med lite hö. Jaaa, skullen är i det närmaste full av småbalar mycket fräscht hö.

Preojekt som är på gång: Gjutning av gödselplatta, och renovering och utökning av ridbanan. Målet är en fullstor väldränderad ridbana med lämpligt underlag. Dessutom skall ett nytt tak läggas på stallet och panel spikas upp och målas på den del som fortfarande är faluröd. Det hela finansieras genom ett förmånligt bankklån, vilket kan bli ännu förmånligare efter ny värdering när renoveringen är klar!

Idunn och Sólfari första dagen tillsammans och första dagen i hagen här hemma. Tagen med darriga händer och kraftig zoom, därför lite oskarp ;)

.

Foto: Emma Gladh

Sólfari blev så här sprallig när han för första gången släpptes i sin nya hemmahage!

Här har det hänt massor sen sist! För att göra en mycket lång historia kort så har jag tillbringat försommaren på Universitetssjukhuset Örebros psykavdelning. Där blev jag bl a avgiftad från mitt långvariga brukande av beroendeframkallande mediciner, fick en kompletterande diagnos och helt nya mediciner. Detta har givit mig livet tillbaka, eller snarare givit mig ett nytt liv som jag kanske aldrig någonsin haft. Jag ser saker och ting med helt andra ögon, både bildligt och bokstavligen. Jag stormtrivs här med mitt nya boende, både med gården, omgiviningen och samhällsservicen i Kumla och Örebro. Bättre kan det inte vara!

Kommer att berätta lite med konkret om vad som nu berikar, och kommer att berika mitt liv under separata rubriker!