Lite mer om Sólfari
Min nya islänning heter Sólfari från Micklagård, är född i juni 2007 och uppfödd på en travgård utanför Örebro. Han är helt och hållet ett "hemmabygge", d v s hans föräldrar fick bli föräldrar just för att du är trevliga bruksdjur och är inga tävlingsstjärnor. De är rejält byggda med trevliga temperament, precis vad jag gillar!
Det råder minst sagt olika meningar om vad man "får" göra med en islänning, särskilt en ung sådan. Sólis är inkörd hos sina uppfödare, och därför mycket hanterad. Med "inkörd" menas att han är selad och förspänd, och har fått lära sig lite om tömmarnas inverkan. Detta gör att han är otroligt lätt att ha att göra med, och sååå cool! Hos mig kommer han nu få "vila" i ett par år, men det betyder inte att han får vara helt "ifred". Det fungerar alldeles utmärkt att då och då ha med honom som handhäst när jag kör Idunn, han sköter sig i det närmaste prickfritt och har hittills inte skyggat för något. Lite tömkörning på nya ridbanan har det också blivit, och jag är imponerad över hur bra han hanterar bettet och i vilken fin form han går! Han har också faktiskt haft Idunns sadel på ryggen - inga som helst problem där heller!
Införskaffandet av Idunn och Sólfari är nog det bästa jag gjort! Islänningar är bara sååå härligt !
En bild inifrån det mysiga stallet: (där finns två, snart tre och sen eventuellt fem boxar)
Uppletande med L och L
Härom dagen var vi i skogen hos Maarit och introducerade Leroy och Lennon för "sakstövning" (som det hette förr i alla fall). Man vallar av en yta i skogen, i detta fall en avlång korridor, kommer inte ihåg hur djup den ska vara. Sen skall olika föremål läggas ut och meningen är att hunden skall springa ut och plocka in ett och ett. L och L fattade först inte riktigt vad som förväntades av dem, men när Maarit gick ut och gjorde föremålen lite intressanta så trillade poletten ner hos båda :). De kom till mig med föremålet i munnen, och blev naturligtvis rikligt belönade. Verkligen roligt att se arbetsglädjen hos båda, och jag är mer än nöjd då jag först befarade att de skulle rymma när de släpptes lösa i en ny spännande skog. Oj, det kanske verkade som de fick springa tillsammans, vilket de ju naturligtvis inte fick!
Maarits hundar var jätteduktiga, och visade L och L hur det ska gå till! Våra hundar går nu bra ihop, inte ens värsta huliganen Lennon har något att invända mot att rastas tillsammans med sina träningskompisar.
Nyklippt och pigg Idunn
Idunn har fått ta det lugnt ett par veckor, dels pga att jag vaccinerade henne (och Sól), dels pga att ju haft en envis förkylning och bihåleinflammation. I lördags var det dags att klippa henne då vinterpälsen är så varm och tät att hon lätt blir svettig. Nu kan man inte klippa en islänning på lösdrift helt, utan det får bli på ett par ställen där de svettas som mest. I detta fall på undersidan av halsen och på bringan. Tack SNÄLLA Maarit för hjälpen!
Igår, söndag, så spände jag för henne i det vackra vädret, och begav mig på väg på "högerrundan" genom skogen och Karstorp. Idunn var kanonpigg och om hon hade fått bestämma så hade hon travat, och galopperat (!) hela vägen. Nu fick hon naturligtvis inte det, men när hon fick sträcka ut var vi båda fullständigt lyckliga :)! Solvalla nästa ;)!
